På en motorväg kvart över ett på natten kan det kännas som att man är losskopplad från sitt vanliga liv. Speciellt om något händer, något dumt som man önskar att det inte hade hänt, och som kanske kommer att krångla till allt. Kan man låtsas som att det inte hänt och köra vidare? Men det kanske var ett djur där som Sven körde på. Han stannar bilen och tittar efter.
Från den punkten förgrenar sig handlingen under en timme, som känns som mycket mer än en timme, till flera olika alternativ av parallella liv. Det kvantfysiska tänkandet har tagit sig in i det allmänna kunnandet och i populärkulturen, och blir så mycket mer fruktbart därför att ingen riktigt förstår det, inte ens fysikerna själva. I varje ögonblick som det sker ett val skulle det kunna vara så att världen splittras upp i två olika världar, där ens liv och hela världen utvecklar sig helt annorlunda. Kanske är det också så att alla fiktiva världar vi har skapat också finns att hitta någonstans? En av de många underhållande gubbar som Sven Björklund skapat tar form på scenen och berättar en underhållande historia från sitt liv, och sedan också ett par olika varianter på hur Svens liv hade kunnat bli om saker skett på andra sätt.
Sven Björklund är en älskad komiker och också en skicklig skådespelare. Med förändrade gester, tonläge och dialekt växlar han på ett ögonblick mellan olika personer inför våra ögon. Och fastän stämningen är god i den huvudsakligen komiska situationen, så känner man en aning av verklig oro när något konstigt verkar hända där i natten, i diket mellan vägen och skogen. Men mest av allt skrynklas hjärnvindlingarna och skrattrynkorna till det bättre av den smarta, tankeväckande och jätteroliga pjäsen Sven, inte Sven på Stadsteaterns soppteaterscen.
 |
| Foto: Leonard Stenberg |